Vad är bröstcancer?

Bröstcancer är en tumörform som drabbar bröstvävnaden. Det är den vanligaste cancerformen hos kvinnor, men bröstcancer förekommer även hos män. Var tionde kvinna får någon gång i livet bröstcancer. Bröstcancer är vanligast hos kvinnor över 50 år. Hos 10 procent finns en ärftlig orsak och hos resterande är anledningen till tumören okänd.

Symtom
Patienten kan uppleva ömhet eller känna en knöl i bröstet eller armhålan. Ibland noteras hudförändringar på själva bröstet och/eller bröstvårtan. Det finns även ofarliga knölar och brösten kan ömma i samband med menstruation. Bröstcancer kan te sig olika och symtomen varierar lite beroende på typ av bröstcancer.

Screening
Ju tidigare diagnosen ställs desto större är möjligheten till en effektiv behandling. I Sverige har kvinnor mellan 40-75 år rätt till regelbundna mammografikontroller. Vanligast är att detta sker vartannat år.

Diagnos
Diagnosen ställs genom en läkarundersökning i kombination med mammografi och vävnadsprov (biopsi) genom punktion med nål. Ofta görs även ett ultraljud.

Läkarundersökningen består av att läkaren tittar och känner på brösten och lymfkörtlar i skulder- och bålregionen. Undersökningen baseras på de uppgifter som patienten själv ger i form av eventuella besvär, knölar som känts, hudförändringar mm.

Att få diagnosen
Att få diagnosen bröstcancer utlöser hos många en krisreaktion. Samtidigt finns det idag goda chanser till att bota bröstcancer. Majoriteten av kvinnor som drabbas av bröstcancer lever lång tid efter diagnosen; 79 procent lever 10 år från diagnos. Alla bröstcancerpatienter ska erbjudas stöd från psykolog eller kurator.

Flera specialister inkopplade
Bröstcancerpatienter omhändertas av team bestående av flera experter som kirurger, onkologer, patologer, psykologer och sköterskor.

Förstahandsbehandling – kirurgi
Operation är i de flesta fall förstahandsbehandling. Beroende på hur tumören växer tas delar av bröst eller hela bröstet bort. Ibland kan båda brösten behöva tas bort. Därefter kan återskapande bröstkirurgi genomföras hos de flesta som önskar det. I regel görs denna bröstrekonstruktion några år efter den första operationen och baseras på medicinska bedömningar att cancern är botad. Hos de med tung ärftlig belastning där man identifierat så kallade bröstcancergener kan man ibland i förebyggande syfte ta bort båda brösten och rekonstruera dem.

Tilläggsbehandling
Kompletterande åtgärder som kan vara aktuella är behandling med strålning, cytostatika, antihormoner, antikroppar och bisfosfonater.

Antihormonell behandling
De flesta typer av bröstcancer är beroende av östrogen för att växa. Vid så kallad östrogenkänslig bröstcancer kan antihormonell behandling vara värdefull. Vanligast är behandling med tamoxifen eller med aromatashämmare. Antihormonell behandling förhindrar att hormoner stimulerar tillväxt av cancerceller och ges som en adjuvant (tilläggs-) behandling för att skydda mot återfall.

Östrogenproduktionen hos kvinnor förändras i samband med klimakteriet; östrogennivåerna sjunker. Den östrogenproduktion som kvarstår sker därefter huvudsakligen med hjälp av enzymet aromatas. Aromatashämmarna hämmar detta enzym vilket leder till lägre östrogennivåer; vilket i sin tur försvårar tumörtillväxt. Aromatashämmare kan endast användas som skyddande behandling efter att en kvinna passerat klimakteriet.

Tamoxifen är ett antiöstrogen och fungerar på ett annat sätt. Den minskar nivån av östrogen genom att blockera effekten av redan bildat östrogen. Tamoxifen kan därför ges som skyddande behandling både före och efter klimakteriet, till skillnad från aromatashämmare.

Standardbehandlingen för att skydda mot återfall har länge varit tamoxifen. På senare år har de nyare så kallade aromatashämmarna blivit ett allt vanligare behandlingsalternativ. Fler kvinnor rekommenderas numera att starta med aromatashämmare direkt efter operation då de visat sig ge ett bra skydd.

Även att ge dessa två läkemedel (tamoxifen och aromatashämmare) som så kallad sekvensbehandling i fem år, det vill säga att man byter från det ena till det andra läkemedlet efter två till tre år, har visat sig ge ett förbättrat skydd.

Bisfosfonater
Bisfosfonater är läkemedel som hämmar (en icke normal) nedbrytning av ben. De hämmar nedbrytningen av ben genom att angripa den förhöjda aktiviteten av osteoklaster (celler som normalt bryter ner benet innan det byggs upp igen av osteoblaster). Dessa läkemedel kan ges som tablett eller intravenöst (dropp) och används för behandling av sjukdomar framför allt vid benskörhet (osteoporos), Paget's sjukdom, myelom och vid skelettmetastaser i samband med olika cancerformer.

Behandling med bisfosfonater för att stärka skelettet är även vanligt vid mer omfattande bröstcancerbehandling då sådan kan öka risken för benskörhet. Ett vanligt exempel är cytostatika kompletterat med aromatashämmare. Nya data tyder även på att behandling med bisfosfonater förutom att stärka skelettet även kan minska risken för återfall i bröstcancer.

 

Uppdaterat 15 Juni, 2010