Anhöriga och information
Demenssjukdomarna kallas ofta för de anhörigas sjukdom. Ofta har sjukdomen funnits i flera år och belastningen på anhöriga att ta ansvar för vardagens praktiska aktiviteter utan att man vetat varför maken/makan förändrats har varit stor. Ibland har man också förstått att det inte varit normalt åldrande men haft svårt att få förståelse för utredning hos sjukvården och ibland har inte vetat vilken hjälp och behandling som finns att få. Information är därför en av de viktigaste grundstenarna efter att utredning gjorts och diagnos ställts. Även detta kan också vara förenat med skuldkänslor, att man ”låtit det gå” för länge. Anhörigstöd är också av stor betydelse eftersom den demenssjuke vanligen kommer att leva i många år med sin sjukdom och den anhöriges insatser är det viktigaste komplementet till samhällets omsorgsinsatser. Patientföreningar som Alzheimerföreningen och Demensförbundet är viktiga källor för stöd och information (länkar).

Sociala åtgärder och stödåtgärder
De åtgärder som kan vara aktuella och finns tillgängliga sträcker sig över ett brett fält, från tekniska hjälpmedel som timers och trygghetslarm, över anhörigbidrag till hemtjänst, dagvård och särskilda boenden. Resurstillgångar kan skilja mellan olika kommuner och är ofta inte helt lätt att överblicka för den enskilde. Hemkommunen, sjukvården och patientföreningarna har den bästa informationen om vad som finns av lokala resurser.

Läkemedelsbehandling
Det finns i dag läkemedel för symtomatisk behandling av Alzheimers sjukdom. Olika beredningsformer finns, som tabletter, flytande lösning eller plåster som tillför läkemedlet via huden. Viktigt är att före behandlingen ska en sannolik Alzheimerdiagnos ställas genom utredning (se avsnitt utredning ovan). Behandlingen bör fortgå så länge läkaren och patienten/anhöriga anser att den gör nytta. Utvärdering av effekterna ska ske regelbundet. I dag finns fyra olika läkemedel godkända i Sverige, vilka grovt räknat kan delas in i två olika grupper. 

Kolinesterashämmare är läkemedel som finns i tre olika kemiska varianter. Indikationen för behandling med dessa är symtomatisk behandling av mild/lätt till måttligt svår/medelsvår Alzheimers sjukdom. Det vill säga, de stoppar inte sjukdomsförloppet vid Alzheimers sjukdom men kan mildra kärnsymtomen. De har gemensamt att verkningsmekanismen är hämning av det enzym som bryter ned signalsubstansen acetylkolin i hjärnan. Vid Alzheimers sjukdom (och vid demens vid Parkinsons sjukdom) anses detta viktigt, eftersom denna signalsubstans redan är minskad vid dessa sjukdomar och det är önskvärt att den inte bryts ned ytterligare.

Ett läkemedel som tillhör en annan klass finns för behandling av måttligt svår till medelsvår Alzheimers sjukdom. Verkningsmekanismen är påverkan på det glutamaterga signalsystemet i hjärnan som även är drabbat vid Alzheimers sjukdom.