Vad är demens?
Demens är en gemensam benämning på flera sjukdomar som kan drabba hjärnan och har liknande symtom. De gemensamma symtomen är oftast inom tre olika grupper och har utvecklats smygande. De intellektuella (kognitiva) problemen som minnesstörningar märks oftast tidigt i sjukdomsutvecklingen. Har besvär med minnet funnits i sex månader eller mer är en utredning befogad. En minskad förmåga att klara vardagliga aktiviteter drabbar först mera avancerade funktioner som kräver initiativ och flera moment samtidigt, till exempel ringa telefonsamtal och senare förmågor som att klä sig eller äta på egen hand. Ett tredje område är beteende och psykologiska symtom som förändrar sociala kontakter och den drabbades uppfattning av sin omvärld. Demens finns i alla folkgrupper och ökar påtagligt med ökande ålder. Bland åldersgruppen 65–69-åringar anges förekomsten till cirka 2 procent och därefter brukar man säga att det ökar med 5 procent per femårsintervall.

Olika vanliga demensformer
Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och  omfattar upp till 70 procent av antalet demenssjuka. Det är en fortskridande sjukdom som uppträder smygande och under de första åren lätt kan misstolkas som ett normalt åldrande. I hjärnan är det främst tinning- och hjässloberna som drabbas av nervsönderfall och vid vävnadsprov i mikroskop kan man se karaktäristiska så kallade amyloidhärdar (plack) och nervfibriller. Kemiskt uppstår en minskad aktivitet av signalsubstansen acetylkolin i hjärnan. De inledande tecknen på Alzheimers sjukdom är minnesstörning som drabbar närliggande händelser, till exempel var man lagt saker, vad man nyligen varit med om eller vilka personer man nyss träffat. Tidigt blir det ofta svårare att hitta i mindre bekanta miljöer och tidsuppfattningen kan drabbas. För den drabbade är känslan av osäkerhet vanlig även om man inte sällan är omedveten om problemens omfattning.
Vanligen börjar sjukdomen efter 65 års ålder, men det finns också tidigare debut. I den mycket mer sällsynta, tidigt debuterade formen av Alzheimers sjukdom kan ett ärftligt inslag vara mera förekommande.

Andra vanliga former av demens är kärldemens, så kallad vaskulär demens. Cirka 20–25 procent av demenssjuka har denna demensform och den finns ofta tillsammans med Alzheimers sjukdom, så kallad blanddemens. Vid kärldemens kan symtomen komma snabbare än vid Alzheimers sjukdom, till exempel efter proppar till hjärnan. Symtomen är mera varierande beroende på var skadan i hjärnan uppstått. Det finns ingen specifik läkemedelsbehandling vid kärldemens men det är viktigt att bakomliggande sjukdomar och riskfaktorer som kan ge kärlskador, till exempel högt blodtryck, diabetes eller höga blodfetter åtgärdas.

Parkinsondemens kan drabba patienter med Parkinsons sjukdom. Upp till 30 procent av patienterna drabbas och riskfaktorer är framför allt hög ålder med långt framskriden sjukdom.

Det finns även en mängd andra demenssjukdomar som är mindre vanliga, till exempel frontallobsdemens. Vid denna form av demens är ofta beteendeförändringar och psykiska symtom tidigt mera framträdande. Frontallobsdemens anses finnas hos cirka 7–8 procent av alla personer med demens.

Andra mindre vanliga demenssjukdomar är till exempel Lewy kroppsdemens och den ärftliga Huntingtons sjukdom.

Länkar

Alzheimerföreningen i Sverige

Demensförbundet