Tasigna

Våra läkemedel

text

Tasigna logo

Indikationer
Tasigna är indicerat för behandling av vuxna med Philadelphiakromosompositiv kronisk myeloisk leukemi (KML) i kronisk och accelererad fas, med resistens eller intolerans mot tidigare behandling där imatinib ingått. Det finns inga effektdata tillgängliga för patienter med KML i blastkris.

Effekt
En öppen, okontrollerad, multicenterstudie i fas II har utförts för att utvärdera Tasignas effekt hos patienter med KML med resistens eller intolerans mot imatinib med separata behandlingsarmar för kronisk och accelererad sjukdomsfas. Studien pågår för närvarande. Effekten baserades på de 320 patienter i kronisk fas och 119 patienter i accelererad fas som tagits in i studien. Medianduration för behandlingen var 341 dagar för patienter i kronisk fas och 202 dagar för patienter i accelererad fas. Tasigna gavs kontinuerligt (två gånger dagligen, två timmar efter måltid, samt utan måltid under minst en timme efter administreringen), såvida det inte fanns tecken på otillräckligt svar eller sjukdomsprogression. Dosupptrappning till 600 mg två gånger dagligen var tillåtet.

Resistens mot imatinib inkluderade misslyckat försök att uppnå komplett hematologiskt svar på behandlingen (efter tre månader), cytogenetiskt svar (efter sex månader) eller betydande cytogenetiskt svar (efter tolv månader), eller sjukdomsprogression efter tidigare cytogenetiskt eller hematologiskt svar. Imatinibintolerans inkluderade patienter hos vilka behandlingen med imatinib utsattes på grund av toxicitet och som inte visat betydande cytogenetiskt svar vid tiden för inträde i studien.

Totalt sett var 73 procent av patienterna resistenta mot imatinib, medan 27 procent var intoleranta mot imatinib. Majoriteten av patienterna hade en lång sjukdomshistoria av KML, med omfattande behandlingar med andra antineoplastiska medel, inkluderande imatinib, hydroxyurea och interferon, och vissa patienter hade även misslyckat utfall av organtransplantation. Medianvärdet för högsta dos som tidigare getts av imatinib var 600 mg/dag för patienter i kronisk fas och 800 mg/dag för patienter i accelererad fas. Högsta imatinibdos som getts tidigare var ≥ 600 mg/dag hos 75 procent av alla patienter; 41 procent av patienterna hade fått imatinibdoser om ≥ 800 mg/dag.

Det primära effektmåttet för patienterna i kronisk fas var betydande cytogenetiskt svar (MCyR), definierat som elimination (CCyR, fullständigt cytogenetiskt svar) eller signifikant reduktion till < 35 procent Ph+-metafaser (partiellt cytogenetiskt svar) av de Ph+-hematopoetiska cellerna. Fullständigt hematologiskt svar (CHR) hos patienterna i kronisk fas bedömdes som ett sekundärt effektmått. Det primära effektmåttet hos patienterna i accelererad fas var bekräftat totalt hematologiskt svar (HR), definierat som antingen fullständigt hematologiskt svar, inga tecken på leukemi eller återgång till kronisk fas.
MCyR-frekvensen hos 320 patienter i kronisk fas var 49 procent. De flesta som svarade på behandlingen uppnådde MCyR snabbt inom tre månader (median 2,8 månader) efter start av behandling med Tasigna, och detta upprätthölls [medianduration kan ej fastställas ännu (på grund av för kort uppföljningstid)]. Bland 156 patienter med MCyR förlorade 43 patienter (27,6 %) sitt MCyR. Patienter med ett CHR vid baslinjen uppnådde MCyR snabbare (en månad jämfört med 2,8 månader). Av patienterna i kronisk fas utan CHR vid baslinjen, uppnådde 70 procent CHR, och mediantiden till CHR var en månad. Mediandurationen för CHR kan inte fastställas ännu.

Bekräftad total HR-frekvens hos 119 patienter i accelererad fas var 42 procent. De flesta som svarade på behandlingen uppnådde HR tidigt med Tasigna (median en månad), och detta har varit bestående (mediandurationen kan inte fastställas ännu). Inga patienter har uppvisat CHR-förlust. MCyR-frekvensen var 27 procent med en mediantid till svar om två månader.

Verkningsmekanism
Tasigna är en potent hämmare av Abl-tyrosinkinasaktiviteten hos BCR-ABL-onkoprotein, både i cellinjer och i primära Philadelphiakromosompositiva leukemiceller. Substansen binds med hög affinitet till ATP-bindningsstället på ett sådant sätt att den kraftigt hämmar vildtyps-BCR-ABL och bibehåller aktiviteten mot 32/33 imatinibresistenta, mutanta former av BCR-ABL. Som en följd av denna biokemiska aktivitet hämmar nilotinib proliferationen selektivt och inducerar apoptos i cellinjer och primära leukemiceller från patienter med Philadelphiakromosompositiv KML. I musmodeller av KML minskar nilotinib, givet som enda medel, tumörbördan och förlänger överlevnaden efter peroral administrering.

Tasigna har liten eller ingen effekt på majoriteten av andra proteinkinaser som undersökts, inklusive Src, utom på PDGF, kit- och efrinreceptorkinaser, som hämmas vid koncentrationer inom det område som uppnås efter peroral administrering av de terapeutiska doser som rekommenderas vid behandling av KML.

Biverkningar
De data som beskrivs nedan speglar den exponering för Tasigna som 438 patienter utsatts för i en öppen multicenterstudie. Vid studiens slut hade 46 procent av patienterna med KML i kronisk fas exponerats under sex till tolv månader och 18 procent av patienterna hade exponerats under mer än tolv månader. Sextiotvå procent av patienterna med KML i accelererad fas hade exponerats under tre till tolv månader och 10 procent av patienterna hade exponerats under mer än tolv månader. Dosen var 400 mg två gånger dagligen. Exponeringsduration (median), i antal dagar, var 245 (1 502) för KML-patienterna i kronisk fas och 138 (2 503) för KML-patienterna i accelererad fas.

De vanligast förekommande, icke-hematologiska, läkemedelsrelaterade biverkningarna var utslag, klåda, illamående, trötthet och huvudvärk. De flesta av dessa biverkningar var lätta till måttligt svåra. Förstoppning, diarré, skelettsmärta, artralgi, muskelspasm och perifert ödem var mindre vanligt förekommande och lätta till måttligt svåra. Hos 16 procent av patienterna i kronisk fas och hos 14 procent av patienterna i accelererad fas utsattes behandlingen på grund av biverkningar, oavsett orsakssamband.
Utveckling av hematologisk toxicitet som en följd av behandlingen inkluderade trombocytopeni (27 %), neutropeni (15 %) och anemi (13 %). Pleurautgjutning och perikardiell utgjutning, liksom komplikationer av vätskeretention, inträffade hos < 1 procent av patienterna som fick Tasigna. Kronisk hjärtinsufficiens observerades hos 1 procent av patienterna. Gastrointestinal- och CNS-blödning rapporterades hos 3 procent respektive 1 procent av patienterna.
Ett QTcF-värde överstigande 500 msek sågs hos < 1 procent av patienterna. Inga episoder av ”torsade de pointes” (tillfälligt eller varaktigt) observerades.

De icke-hematologiska biverkningar (exklusive onormala laboratorievärden) som rapporterats hos minst 5 procent av patienterna i kliniska studier av Tasigna framgår i nedanstående länk:
De är ordnade efter frekvens enligt följande definition: mycket vanlig (≥ 1/10) eller vanlig (≥ 1/100, < 1/10). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Läs mer om biverkningar på www.fass.se

Dosering
Behandlingen bör inledas av läkare med erfarenhet av diagnos och behandling av patienter med KML. Rekommenderad dos av Tasigna är 400 mg två gånger dagligen. Behandlingen bör fortsätta så länge som den är till nytta för patienten.

Tasigna bör tas två gånger dagligen med cirka tolv timmars mellanrum och ska inte tas tillsammans med måltid. Kapslarna bör sväljas hela tillsammans med ett glas vatten. Mat ska inte intas under två timmar närmast före och minst en timme efter dosintag.
Om kliniskt indicerat, kan Tasigna ges i kombination med hematopoetiska tillväxtfaktorer såsom erytropoetin eller granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF). Om kliniskt indicerat, kan Tasigna ges tillsammans med hydroxyurea eller anagrelid.

Dosjustering: Tasigna kan behöva utsättas temporärt och/eller dosen behöva minskas vid hematologisk toxicitet (neutropeni, trombocytopeni) som inte är relaterad till den bakomliggande leukemin.

Förpackningar och priser

Tasigna package