Gravid och cancer

Eliza drömmer om att bli mormor

Det som slår en först när man möter Eliza är hur frisk hon verkar. När hon sedan börjar berätta om sin cancer är det svårt att få ihop hennes historia med kvinnan man ser framför sig. Och man fylls med en förundran, hur kan någon så stark vara så sjuk? 

Eliza fyller snart 36 år och bor i en villa i Kaxholmen strax norr om Jönköping, tillsammans med sin man Petter och deras två döttrar. För tillfället håller de på att renovera köket, ljusgrått  ska det bli. I bakgrunden hörs ljudet av småbarnsliv. Först kom Hedvig, som är fem år gammal och tätt därefter kom Sirid som är tre och ett halvt. Sirid betyder seger och det namnet har en speciell betydelse; segern över cancern. 

-Vi har sedan februari 2016 haft en väldigt dramatisk resa, men idag mår jag väldigt bra. Så bra att jag glömmer bort att jag har cancer. I fredags glömde jag till och med bort att jag skulle till röntgen, så röntgensköterskan fick boka in mig på en ny tid.

Gravid och cancer

Det började med att Eliza hittade en knöl i vänstra bröstet. Hon hade ganska nyligen slutat amma Hedvig och tänkte att det kanske hade med det att göra. När menstruationen aldrig kom, gjorde Eliza ett graviditetstest och snart stod det klart att hon väntade parets andra barn. Hon hade tidigare ringt 1177 (vårdguiden) om knölen och nu ringde hon igen för att be om råd. Den här gången sa de att det nog berodde på graviditeten. Men, knölen fortsatte växa och Eliza blev allt mer orolig. I en mammagrupp på nätet, fick hon rådet att boka en läkartid.

- De gjorde en biopsi och strax därefter blev jag inbokad på operation. På Hedvigs ettårsdag den 11 april, fick jag reda på att det var en aggressiv cancer som var hormonkänslig och att graviditeten bidrog till att den växte så snabbt. Förutom chocken, ställdes jag och Petter inför valet att antingen ta bort bröstet, eller barnet som växte i magen. Vi resonerade en stund och han var så klart orolig över vad som skulle hända med mig, men vi bestämde oss för att behålla barnet.

Spridd bröstcancer

Efter operationen, när Eliza var i vecka 15 påbörjades cellgiftsbehandlingen. Förlossningen gick bra och strax därefter sattes den andra cellgiftskuren in. I mars 2017 var hon färdigbehandlad och fick påbörja en antihormonell behandling. Men under semestern, i juli 2018 började Eliza få ont i höften och svårt att andas. Vårdcentralen gav henne en remiss till en sjukgymnast, som ganska snabbt konstaterade att det var en onkolog hon behövde träffa. 

- Då började jag förstå att det kanske var metastaser. Innan dess hade jag inte haft en tanke på det. Jag mådde ju på det stora hela bra, lekte med barnen och fixade och donade. Jag hade lite ont i höften bara. Men bröstcancern hade spritt sig. Det fanns metastaser i skelettet , levern, lungorna och höften. Sedan dess är jag inne på behandling var tredje vecka och röntgas var tredje månad. Var sjätte månad görs även en hjärnröntgen. 

Eliza berättar att hennes liv så klart har förändrats mycket sedan hon fick sin diagnos, men den största förändringen har kommit av att hon blev mamma. Till andra som nyligen fått diagnosen spridd bröstcancer vill Eliza understryka vikten av att ta emot hjälp.

-Ta emot det stöd du får och ta en dag i taget. Och dröm om framtiden! För du vet inte. Förr var spridd bröstcancer en dödsdom, men idag kan många leva länge. Jag drömmer om att bli mormor.