Fakta
Järn är nödvändigt för flera funktioner i kroppen, bland annat för att de röda blodcellerna skall kunna transportera syre, energiförsörjning och för ett fungerande immunsystem. Hos en frisk människa återfinns den största mängden järn i blodet. Den mängd järn som förloras via avföringen ersätts via maten. Vid för högt intag av järn kan däremot inte kroppen göra sig av med järnet tillräckligt fort och därmed lagras överskottsjärnet i kroppen, först i levern, sedan i hormonella organ såsom sköldkörteln och hypofysen och till sist i hjärtat. Höga halter järn i kroppen under längre tid är skadligt och kan orsaka blodproppar, högt blodtryck, försämrad produktion av könshormoner, leverskador, benskörhet och försämrad sköldkörtelfunktion. Skador som med tiden kan bli livshotande.
Människor kan utveckla kroniskt ökad järninlagring genom:
- Blodtransfusioner som behövs vid nedsatta hälsotillstånd såsom exempelvis sicklecellanemi, talassemi och MDS (Myelodysplastiskt syndrom).
- Ökad absorption via mag-tarmkanalen. Detta kan ske hos patienter som inte får regelbundna blodtransfusioner till exempel vid icke transfusionsberoende talassemi (NTDT). Ökat upptag av järn via mag-tarmkanalen hos NTDT-patienter är utlöst av kroppens behov av fler röda blodkroppar.
Mätning av kronisk järninlagring
För att mäta nivåer av järn i blodet tas ett enkelt blodprov där man mäter serumferritin. Det är det snabbaste och enklaste sättet för att kontrollera om man har kronisk järninlagring. Om du har fått tio eller fler transfusioner sammanlagt under ditt liv bör du be din doktor göra ett test av serumferritin. Om ditt serumferritin är högre än 1000 mcg/L finns det risk för att du har kronisk järninlagring. Diskutera med din läkare om vilka möjliga behandlingsalternativ som är bäst för dig.